Stora Strandporten omnämns i källorna för första gången år 1359 som “Strandporte”, efter år 1384 som “Major Strandporte”.
Inom ramen för ombyggnadsarbeten, som påbörjades 1510, fick strandporten en ny förport och sitt västra torn som sedan 1800-talets första hälft har kallats för ”Tjocka Margareta” (tidigare Rosencrantz). Anläggningen byggdes framförallt för att skydda hamnen, samtidigt som dess utseende förväntades att lämna ett storslaget intryck.
Kanontornets byggnad planerades troligtvis av Clemens Pale. Från 1520-talet leddes arbetet av byggmästaren Gert Koningk från Münster som även hade arbetat med Olaikyrkan. Rekonstruktionsarbeten slutfördes helt år 1531, medan dolomitvapentavlan i flamboyantstil på portens framsida betecknar slutet av de huvudsakliga arbetena (1529). Kanontornet Tjocka Margareta är ett trekvartscirkelformat torn med en diameter på 25 m och en väggtjocklek på 5,5 – 2,25 m som minskar stegvis nerifrån och upp. Tornet hade kraftiga mellanbjälklag i trä som bars upp av en kraftig mittstolpe i sten. Tornets höjd var på grund av naturlig sluttning 16 m på västra sidan, medan höjden på östra sidan var 22 m. Samtidigt med Tjocka Margaretan anlades även den 3 m tjocka och 6,8 m höga flanken med kanonöppningar, som sträckte sig från Tjocka Margareta till Stoltingtornet.
1603 – 1609 anlades en ytterligare förport framför ovannämnd förport, den s.k. vallporten. Vallportsanläggningen omfattade två rundbågiga renässansportaler med träportar och en vindbrygga. 1640 – 1650 anlades Hornbastionen framför Tjocka Margaretas nordöstra hörn. Vid sekelslutet rekonstruerades den till Stora Strandportens bastion.
1683 – 1704 rekonstruerades även Tjocka Margareta själv – den ursprungliga machicolationsvåningen och våningen ovanpå revs och ersattes med vanlig kanonvåning och tornet fick ett nytt högt tegeltak.
På 1800-talet byggdes Tjocka Margareta om till fängelse. År 1884 färdigställdes en tillbyggnad i kalksten med 4 våningar som fängelsets ekonomiutrymmen på Tjocka Margaretans södra sida. Under februarirevolutionen 1917 sattes fängelset i eld, fängelsechefen sköts framför huset och hela anläggningen ruinsattes. 1938 – 1940 byggdes fängelsets ovannämnda ekonomibyggnad och förportens byggnad om till Stadsmuseets lokaler. Samtidigt reparerades Tjocka Margaretas murar, de försågs med tak, och skottgluggar som under 1800-talet hade byggts om till fönster återställdes.
1978 – 1981 rekonstruerades hela den bevarade anläggningen för Sjöfartsmuseet. I samband med rekonstruktionen fick Tjocka Margareta mellanbjälklag i armerad betong, den öppna plattformsvåningen återställdes, liksom kanontornet som nästan återfick sin ursprungliga form.
Rekonstruktionsprojektet för anläggningen Tjocka Margareta och Stora Strandporten togs under 1978-1979 fram av den polska arkitekten Jerzy Matusiak-Tusiacki.
Planen var att få museet klart till segelregattan som inom ramen för 1980 års olympiska spel i Moskva skulle hållas i Tallinn, men byggprocessen drog ut på tiden och Sjöfartsmuseets första utställning i tornet invigdes först 1981.
2018-01-31 stängdes museet i Tjocka Margareta för renovering. Nya museet och besökscentret Tjocka Margareta har varit öppet för besökare sedan 2019-11-29. Läs mer om utvecklingsprojektet och de utmärkelser det har fått här.
Se även Sjöfartsmuseets publikationer: https://meremuuseumipood.ee/tootekategooria/raamatud/