Textstorlek

Radavstånd

Kontrast

Andra alternativ

Koggen

Kogg: tid och begrepp

Hansaförbundet verkade på Östersjön under 1200-1600-talen – det var ett stort förbund som knöt samman flera handelsstäder. Dit hörde städer från Nord-Tyskland, Nederländerna, Livland och Skandinavien. Trots att Hansastäderna höll kontakt framför allt sjövägen, finns det bara några enstaka träbåtar bevarade från denna tid.

Kogg är en båttyp som var den främsta skeppskonstruktion som användes i Norra Europa både som handelsfartyg och örlogsskepp vid den tiden. En kogg var byggd med en flat botten utan köl, de hade stort lastrum. Koggarna förde endast en mast och ett segel och var så kallade råseglare. I tillägg finns flera andra karakteristiska byggnadsdrag som skiljer den betydligt åt andra den tidens båtar.

Man hittar vraket till en kogg

Många historiska källor berättar om stormer som skadade hamnanläggningar och förliste skepp. Det finns också rester av gamla skepp under marken i dagens hamn. Därför var arkitekterna inte särskilt förvånade när man år 2015 hittade två skeppsvrak när man började bygga bostäder vid gamla tivoli.

Från den först utgrävda båten som fick namnet Vraket Viljo är det bara ett stycke av bottnet och ett fragment av babordet bevarade. Enligt analyserna som gjordes för att datera träets ålder byggdes denna på klink (bordplanken överlappar varandra) antagligen på slutet av 1400-talet.

Den andra båten upptäcktes när man monterade det nya husets fundament och grävmaskinen grävde plötsligt ut detaljer av en träbåt. Vraket nämndes Peeter efter grävmaskinens chaufför. Först såg det ut att vraket var tämligen förstörd – detaljerna från båten och skrovet kom upp. Till en början antog man att man hade påträffat två vrak. Ändå visade sig konturerna av en ca 18 lång och 6 m bred båt sig när man grävde djupare.

Andra fynd vid koggen

Ju mer jord man avlägsnade från vraket, desto fler överraskningar båten erbjöd. Både inne och runt omkring den hittade man keramiska skärvor, verktyg, läderhandskar, skodon och delar av andra (tydligen) kläder. Det visade sig att båten var delad i tre utrymmen med två mellanväggar. Från akterutrymmet kom det fram tegelstenar, fiskben, en trätunna, en mortel av sten och malsten avsedd för att mala spannmål. Antagligen rymde akterutrymmet en kabyss där man bevarade provianten och lagade mat för besättningen. Till båtens last hänvisar också trätunnorna som hittades i båtens största rum, lastrummet. Tunnorna innehöll fiskben.

Lergods som hittades på båten är mestadels tillverkade i Tyskland och härstammar från 1300-talet, påstår specialisterna. För att datera båten tog man 16 prov från träet och proven analyserades på Tartu Universitets laboratorier. Det visade sig att träet som användes för byggande av denna båt (ek och furu) hade fällts på slutet av 1200-talet antagligen på ett område som idag hör till Polen. Det vill säga att båten kan vara byggd i början av 1300-talet.

Antagligen sjönk båten som annars seglade mest på Östersjön nära Tallinns kust under första hälften av 1300-talet, dvs under perioden då Tallinn hade täta handelskontakter med andra städer. Båtens form antyder också att man har att göra med en båt som seglade mellan Hansastäderna.

Det viktiga fyndet

Efter att man rengjort skrovet från jorden visade det sig att alla antaganden dittills visade sig vara korrekta. Båten hade byggts med kravell i botten för att övergå till sedvanlig bordläggning på klink i skeppets sidor. Bordläggningsplankor var naglade till spanten (vränger) med tränaglar. Plankorna sinsemellan var fästade med båtspik (båtsöm) som slogs in vid bordskanten och den utstickande delen av spiken böjdes och slogs tillbaka in i plankan. Som drev mellan plankorna användes mossa som hölls på platsen med trälister. Under rengöringen av bordsplankorna hittade man rester av järnklammer som höll fast lister. I skeppsskrovet framgrävdes kölsvinet med mastfoten där masten stod och som bar den stora råseglet. Alla dessa kännetecken samt skeppets breda och flata köl och den bevarade raka stäven hänvisar till båtstypen – koggen.

Vikten av koggar för den medeltida handeln i Östersjöområdet är svår att överskatta. Precis som idag var det under medeltiden nyttigast att transportera stora mängder av varor sjövägen och under Hansatiden gjordes det mestadels med koggar. Forskarna har sagt att det stora nätverket av handelsstäder och handelsvägar hade antagligen inte uppstått utan koggar. Man fraktade pälsar och vax från Ryssland och alla möjliga varor från Tyskland från dyra kryddor till fisk, öl och vin. En av de huvudsakliga varorna var salt från Lüneburg och Baye som fraktades österut med hundratals båtar. Salthandeln var också en källa för Tallinns rikedomar och tydligen var det hundratals koggar som passerade Tallinnas hamnar. Fyndet av en kogg är således lika viktig för en gammal handelsstad Tallinn som fyndet av ett vikingaskepp var för Ösel. För första gången har vi möjlighet att omedelbart undersöka en kogg som kom lastad med varor till Tallinns hamn – en båttyp tack var vilken Tallinn utvecklades till den stad som vi känner idag.

Litteratur:
Roio, M
et. al. 2016. Medieval ship finds from Kadriorg, Tallinn. – Archaeological Fieldwork in Estonia 2015, 139–158.
Roio, M
et. al. 2016. Uppunud vrakid Kadrioru maapõuest. – Muinsuskaitse aastaraamat 2015, 4–8.